Det här är en blogg om när vi vandrade i Hemavan en härlig höstdag.
För oss som bor i Västerbottens kustband utanför Umeå, är Vindelfjällen vårt närmaste fjällområde. Här kan man vandra många mil om man vill längs Kungsleden. Sträckan Hemavan – Ammarnäs är 78 km och går över både kalfjäll, myrar och lite lägre terräng med vacker björkskog.
Vi hade bara två dagar på oss, så någon långtur hade vi inte planerat. Planen var att ta sig upp på den första platån vid Viterskalsstugan där vidderna breder ut sig och skuggas av Västerbottens högsta bergstopp Norra Sytertoppen (1768 m ö h).
Torrt och fint med lite midsommarkänsla i augusti
Mitten av augusti brukar vara en njutbar tidsperiod för fjällvandring. Myggen har börjat avta, snön har smält bort och markerna torkat upp. Allt det stämde för oss och antalet myggstick kunde lätt räknas på en hand.
Första dagen såg jag till några som försökte landa och suga lite blod. Endast ett fåtal av de lyckades för att sen möta döden under min handflata. Andra dagen blåste det mer och inga mygg alls syntes till, inte ens i det träskyddade låglandet.
Kungsleden startar i Hemavan uppe vid högfjällshotellet. Här är man fortfarande under trädgränsen och leden slingrar sig i en båge upp tills man når toppen av centrumliften.
De första par hundra metrarna går även Drottningleden samma sträckning för att sen avvika bort på sin 9 km långa rutt till Laisaliden. Varför fick Drottningen bara 9 km medan Kungen fått hela 450 km?
I skogen här i början såg vi midsommarblomster och blåbären hade just bytt skepnad från blomma till kart. I mitten av augusti! Högsommaren har verkligen lyst med sin frånvaro i år. Några hjorton såg vi inte heller till.
Viterskalsstugan och vadning
Vårt mål var att ta oss upp till Viterskalsstugan och förbi nån kilometer för att slå läger vid Sytertoppens fot. Låter som att vi ska på en toppexpedition…coolt…
Till Viterskalet är det 11 km från Hemavan.
Man kan göra sträckan kortare genom att åka lift upp. På sommaren byter man en av släpliftarna, Kungsliften, mot en sittlift. Med den kommer man direkt upp på kalfjället och slipper de 3 km uppför som leden annars bjuder på.
De som cyklar och gillar downhill kan ta denna lift också. Vi såg många dagsvandrare börja och avsluta sin vandring här vid liften.
Stugan i Viterskalet ligger mitt i den U-dal som delar Storfjället mitt itu. På vintern kan man skida hit och äta våfflor. Sommartid är stugan öppen för övernattning och har 24 bäddar.
Stugan är bemannad och erbjuder proviantförsäljning (tar kort) och har hjälptelefon. En natt kostar 350 kr per person. Förhandsbokning via webben ger 50 kr i rabatt.
Vi hade dock bestämt oss för att tälta. Det är något speciellt med tältning som gör att jag bara känner att man måste göra det på fjällvandring. No offense, men det känns som att jag fuskar om jag bor i fjällstuga.
Det finns många fina tältplatser kring Viterskalsstugan och i U-dalen som följer. Vår plan för efterföjande dag var att antingen gå upp till fjällsjön Måskoesjaevrie eller bestiga toppen. Var lite osäker på hur lång tid en topptur skulle ta.
Vi mötte en av stugvärdarna vid skylten som visar leden upp på toppen. Han och en medföljare hade precis varit uppe och kommit ner. De hade startat kl 9 på morgonen och nu var klockan 18. Där och då bestämde vi oss för att stryka den planen för morgondagen.
Jag lyckades dock övertala min fru att vi skulle gå upp till sjön Måskoesjaevrie och att det var bättre att tälta på andra sidan fjällbäcken (namn). Hon gillar inte att vada då hon är orolig för att halka till, ramla och ligga och flyta utan att komma upp.
Den här gången var det dessutom andra människor som var i närheten och det kunde ju hända att de skulle börja skratta.
Hon var supernöjd över att ha klarat det! Det mesta här i livet är väl inte att tävla med andra utan att utmana sig själv. Hon bemästrade oron och rädslan och fick känna iskallt fjällvatten rinna ner i de alldeles för korta stövlarna hon burit med sig.
Nu var det bara att gruva sig för att gå tillbaka imorgon…
Tältning och middag i U-dalen
Vi hade vårt Bergans 4-manna tält som vi köpte för två år sen för att hela familjen skulle få plats. Det var lite överdimensionerat för oss två denna gång, men samtidigt hade vi inte så mycket annan packning att bära då barnen var hemma och vi bara hade mat för två dagar.
Om man går på längre fjällturer måste man tänka lite mer på vikt och volym än vad vi gjorde denna tur. Att bära med sig en glasburk med tacosås, salladspåse och hamburgerbröd kanske inte är de bästa förslagen på fjällmat. Jag kan dock rekommendera det för den som orkar och vill ha en lyxigare middag än frystorkat.
Efter ca 12,5 km vandring, middag och lite fredagsgodis var vi trötta och somnade gott när solen gått ner bakom fjällkammen, men fortfarande lyste upp. Natten blev något kall och uppskattningsvis gick temperaturen ner till 5 grader. Det blåste upp lite och tältduken fladdrade en del, alldeles för mycket kanske.
Dagen efter gick vi upp till Måskoesjaevrie och tillbaka. Dit finns ingen led, men det är enkelt att gå på fjällheden och man ser vart man ska genom att följa bäcken upp genom bergen. Det tar ca 1,5-2 timmar enkel väg.
Efter denna lilla tur gick vi tillbaka, packade ihopet tältet och gick hela vägen tillbaka, över vadet, förbi Viterskalsstugan, 7 km till centrumliften….ja, du fattar. Läs berättelsen baklänges. Att min fru kände sig supernöjd även denna gång stämmer men utan gruv för fler vad imorgon.
Det är lite tråkigt med både vandringar och löpturer där man färdas samma sträcka både dit och tillbaka. Att inte veta hur det ser ut bakom nästa krön gör det lite roligare. Börjar man bli lite trött är det lätt att man sjunker igenom när man på återvägen redan vet hur allt är.
Som med livet i stort. Resan blir lättare med nya mål och saker att se fram emot. Men resan är viktigare än målet. Typ så filosofiskt tänkte jag avsluta detta inlägg. Tungt! Tyngre än en tacosåsburk av glas…
Väl tillbaka i Hemavan tog vi in på STF Hemavans Fjällcenter, ett bra och billigt boende där man kan vila ut och även äta god mat i restaurangen.